• Lokaler för barnomsorg, skolverksamhet eller annan verksamhet för barn eller ungdom samt på skolgårdar och på motsvarande områden utomhus vid förskolor och fritidshem
• I lokaler som är avsedda för hälso- och sjukvård
• I lokaler som är avsedda för gemensamt bruk i bostäder och inrättningar med särskild service eller vård.
• I restauranger
• I lokaler där allmän sammankomst eller offentlig tillställning anordnas
• I andra lokaler som allmänheten har tillträde till lokalerna

• cigaretter
• rulltobak
• tobak för vattenpipa
• andra tobaksvaror för rökning såsom cigarrer och piptobak
• rökfria tobaksvaror såsom snus och tuggtobak
• e-cigaretter och påfyllningsbehållare
• örtprodukter för rökning
• vattenpipor
• “njutningsmedel som till användningssättet motsvarar rökning men som inte innehåller tobak”.

Den som äger eller disponerar en lokal/område har ansvaret att utomhusmiljöerna är rökfria. Fastighetsägare har ansvaret att skylta om rökförbudet. Ägare och personer som disponerar en lokal/område har skyldighet att vid behov informera de som bryter mot rökförbudet. Om någon trots tillsägelser fortsätter att röka där rökning inte är tillåten, kan polis eller ordningsvakt komma att avvisa personen där i från.

Det är riksdagen som har beslutat om att införa den nya tobakslagen. Det finns många anledningar varför man sätter rökförbud på många allmänna platser utomhus:

• Den sociala exponeringen för rökning minskar och bidrar till att avnormalisera rökning.
  Detta är extra viktigt för ungdomar, som är särskilt känsliga för visuella signaler och sociala normer.
• Rökningen kommer att minska och risken för tobaksrelaterade sjukdomar minskar (vilket även blev ett resultat då man införde rökfria inomhusmiljöer)
• Allmänna platser blir mer tillgängliga för personer som av olika skäl inte vill eller bör utsättas för tobaksrök, som exempelvis barn, vars luftvägar är särskilt känsliga