Utställning 7 september - 7 december 2024 Gamla Biblioteket och Veterinärmuseet

Utställningen Clas Bjerkander, Västergötlands Linné tar dig med till 1700-talets Sverige, en tid av intellektuellt uppvaknande och vetenskapliga framsteg. I centrum står Clas Bjerkander, präst, vetenskapsman och Linnélärjunge, vars detaljerade dagböcker och omfattande anteckningar ger oss en unik inblick i vardags- livet och tankevärlden under denna spännande tidsepok.

Utställningen presenterar

Handskrivna dokument av Clas Bjerkander, inklusive utdrag ur hans dagböcker (1767, 1782 och 1784) och otryckta anteckningar om Kinnekulle. Material från Svenska Topografiska Sällskapet i Skara, som belyser kartläggningen och beskrivningen av Sverige under 1700-talet. En tryckt broschyr och affischer baserade på utställningens material.

Utställningen belyser:

• Clas Bjerkanders roll som präst, vetenskapsman och naturforskare.
• Den vetenskapliga och kulturella kontexten under Upplysningstiden.
• Bjerkanders observationer av natur, väder och klimat, inklusive effekterna av vulkanutbrott på Island på 1780-talet.
• Bjerkanders bidrag till Kungliga Vetenskapsakademien (KVA).
• Kinnekulles unika natur- och kulturhistoria.

UTSTÄLLNINGENS INNEHÅLL

1700-TALETS LÄRDA SKARA. CLAS BJERKANDER OCH SVENSKA TOPOGRAFISKA SÄLLSKAPET I SKARA

Plats: Gamla biblioteket i Skara. Affisch 1–12 och 21–24.

CLAS BJERKANDER OCH UPPLYSNINGSTIDEN I SVERIGE

Plats: Veterinärmuseet i Skara. Affisch 13–20.

DEL 1: 1700-TALETS LÄRDA SKARA. CLAS BJERKANDER OCH SVENSKA TOPOGRAFISKA SÄLLSKAPET I SKARA

Affisch 1. 1700-talets lärda Skara
Affisch 2. Biskop Jesper Swedberg
Affisch 3. Skara Gymnasium: från Swedberg till Hof
Affisch 4. Naturvetenskapens genombrott: Peter Hernquist Affisch 5. Clas Bjerkander: student till Carl von Linné
Affischer 6 -11. Vägen till ära: Svenska Topografiska Sällskapet i Skara
Affisch 12. Clas Bjerkanders Fauna och flora kinnekullensis och Anmärkningar öfver Kinna-kulle
Affisch 21. Museum Tessinianum på Läckö Slott
Affisch 22. Om svärdet på Hällekis (en legend)
Affisch 23 och 24. Clas Bjerkanders bidrag till växters och iskristallers symmetri

DEL 2: CLAS BJERKANDER OCH UPPLYSNINGSTIDEN I SVERIGE Plats: Veterinärmuseet i Skara. Affisch 13–20.

Affisch 13. Svenska Vetenskapsakademien instiftas
Affisch 14. Upplysningstiden: Svenska och europeiska akademier Affisch 15. Peter Hernquist: Linneanen, medicinaren och upplysningsfilosofen Affisch 16. Bjerkanders dagböcker: fenologi
Affisch 17. Entomologi: dyra insektsböcker
Affisch 18. Clas Bjerkander: naturforskning. Vatten, vatten!
Affisch 19. Clas Bjerkander: natur- och klimatforskare
Affisch 20. Almanackors historia: KVA:s privilegium

1700-Talets lärda Skara

1700-talet medförde för Skara en ny storhetstid – den första hade infallit under medeltiden. Efter ett par sekler av relativ obemärkthet upplevde staden under 1700-talet en utveckling av det lärda och intellektuella livet, som gjorde den till ett av landets livaktigaste och mest fruktbara provinsiella kulturcentra. För lärd bildning intog Skara mot århundradets slut en rangplats näst efter huvudstaden och universitetsstäderna Uppsala, Åbo och Lund. Grundvalen för denna uppblomstring var dess egenskap av stifts- och gymnasiestad i en välbefolkad jordbruksbygd. Biskopssäte hade ju staden varit från tidig medeltid, stiftet var landets äldsta. Som stiftsstad fick Skara också med självfallen rätt sitt gymnasium 1641, under det svenska gymnasie- grundandets första skede.

Henrik Sandblad, Ur 1700-talets lärda Skara.Skara II 1700 - 1970.

Biskop Jesper Swedberg

Uppsalaprofessorn Jesper Swedberg (1653-1735) var känd som framstående en universitetsman, religiös diktare och författare. Med honom börjar en ny epok i Skaras kulturliv. Som biskop i Skara åren 1702–1735 gjorde han stora insatser och grundade också ett boktryckeri och ordnade med bibliotekets iståndsättning.

Som en inledning till den nya epoken i stadens historia står det stora tal som Swedberg höll vid den nya skolbyggnadens invigning den 20 september 1722. Hans idé var att undervisning borde ske på svenska i stället för som traditionellt på latin och grekiska. Biskopen hade också starka sociala intressen av den tillämpade naturvetenskapen nämligen medicinalväsendet. Swedberg var också mannen bakom 1690-talets bibelkommission. Under 1700-talets första decennier var de läroböcker som användes urmodiga. Swedberg understödde idén att till ett lågt pris trycka nya läroböcker åt gymnasieungdomen samt andre nödige böcker. Några av hans böcker har använts som handböcker för undervisning i gymnasieskolan.

Skara Gymnasium: från Swedberg till Hof

Inget värde angivetInget värde angivetEfter Jesper Swedberg var det Sven Hof som trädde fram som en dominerande person i stadens kulturliv. *
Sven Hof (1703-1786), var prästson från Levene, utbildad i Uppsala (1731), med huvudinriktning på naturvetenskapen, främst geologi och botanik. Han var också känd som språkforskare. Sedan 1738 undervisade Sven Hof i Skara gymnasium som lektor.
Hof fortsatte Swedbergs initiativ inom gym- nasieutbildningen med svenska som under- visningsspråk. Han var känd som en excep- tionellt begåvad pedagog särskilt inom fysik, matematik, naturhistoria och musik. Han skapade ett naturhistoriskt kabinett som blev en del av Skaras bibliotek med stora samling- ar av herbarier, mineraler, kartor, snäckor, zoologiska utställningar och mynt (samling- arna är senare utsålda). Efter hans död fick biblioteket i Skara 551 volymer som gåva.
År 1773 återkom Peter Hernquist till Skara och en ny epok inleddes i Skaras kulturliv.

* H. Sandblad. 1700-talets lärda Skara. Ur Skara II.

Naturvetenskapens genombrott: Från Sven Hof till Linneanen Peter Hernquist

Peter Hernquist, född 1726 i Härlunda socken utanför Skara. Efter fem års gymnasiestudier inskrevs vid universitetet den 7 september 1750. Hans initiala vistelse vid universitetet blev dock avbruten, och han återvände till hembygden. Hösten 1753 återvänder Hernquist till Uppsala, där han stannade till året därpå. Efter ytterligare ett uppehåll beger han sig tillbaka till Uppsala senast våren 1756. Denna gång fullföljde han sina studier vid filosofiska fakulteten. Under Linnés vägledning omfattade hans studier naturhistoria och medicin.

Peter Hernquists namn och insats är förknippade framför allt med veterinärinrättningen. Han satte inte sin prägel på allting i stadens intellektuella liv Fullbordade Skaras rykte som lärdomsstad och vetenskaplig plantskola

Hernquist återvände till sin Skara vid 47 års ålder. Med ojämförligt mest omfattande studier och erfarenheter som någon Skaralektor dittills haft.

• I Uppsala hade han i åratal ägnat sig åt naturhistoria och medicin hos Linné.
• På Linnés rekommendation sänts han till Frankrike för att lära sig veterinärmedicin, ett fack som var föga odlat i Sverige och blivit aktuellt genom epizootier i landet.
• Vistades tre år i Paris, vid sidan av veterinärmedicinen studerade han humanmedicin med klinisk arbete på stora sjukhus och all slags naturvetenskap, i synnerhet botanik.

Källor:
* Henrik Sandblad. ”Linneanen Peter Hernquist, medicinen och upplysningsfilosofen”.
** Henrik Sandblad ”1700-talets lärda Skara”.

Clas Bjerkander: student till Carl von Linné

Som hiorten ibland djur sitt stolta hufvud reser, Och eken ibland trän och vidjebusken gleser, Sin topp och grenar vidt och högt upphäfver: SåKin’kulle i vårt land mig tyckes ypperst stå.

Ur Clas Bjerkanders Tal om Kinnekulle, Skara, 1758

Clas Bjerkander, en av Linnés lovande elever inom botaniken, gjorde betydande bidrag till beskrivningen av Sveriges flora.

Den 10 juni 1758 står Clas Bjerkander framme i den stora, festligt smyckade salen i Skara Katedralskola.

Där ska han hålla sin oration: hundraåttiotvå strofer om Kinnekulle.

Orationer hade hållits sedan gymnasiet grundades på 1640-talet och säkert innan dess i Skara katedralskola som funnit sedan 1200-talet.

Av dem som skulle resa till akademien för att bli inskrivna som studenter fick en uppgift att hålla ett avskedstal. Det var mycket högtidligt…

Kerstin Ekman: Då var allt levande och lustigt. Om Clas Bjerkander.

Clas Bjerkander (1735-1795) var bondson från Stora Timmerbacka i Bjärka. Efter studier vid Skara gymnasium inskrevs han 1758 som student vid Uppsala universitet under den framstående botanikern Carl von Linné (ett läsår). Efter Uppsala verkade Bjerkander som huspredikant på Hjelmsäter på Kinnekulle.

Därefter innehade han tjänster som komminister iHolmestad och Götene prebendepastorat. En gång vistades Bjerkander hos Carl Gustav Tessin på Läckö slott och på Hällekis. Det var ett möte av största vikt eftersom riksrådet greve Tessin var mycket känd och ledande framförallt i den intellektuella akademins kretsen.

Bjerkander bodde många år i Kinnekulleområdet och till sist i Grev- bäck vid Vättern. Kyrkoherde, vetenskapsman (botaniker, entololog, naturve- tenskapsman). Sina viktigaste vetenskapliga skrifter publicerade han i Kungliga Akademins handlingar (KVAH). Bjerkander blev ledamot i Vetenskapsakademin 1778.

I samband med att Svenska Topografiska sällskapet grundades i Skara, var Bjerkander inbjuden att bli ledamot i föreningen. I protokollet från det konsti- tuerande sammanträdet den 13 september 1769 står hans namn på första raden.

VÄGEN TILL ÄRA: SVENSKA TOPOGRAFISKA SÄLLSKAPET I SKARA

Under Hofs tid vid Skara gymnasium inträdde i hans lektorskrets två yngre män, som med tiden skulle komma att stärka bidra till Skaras lärdomsrykte. En av dem var Anders Knös. Hans son, Olof Knös, en trettonårig gymnasieelev, initierade grundandet av ett vetenskapligt sällskap. År 1769 beslutade sju gymnasieelever att grunda Svenska Topografiska Sällskapet i Skara. Protokollet från sällskapets första sammanträde som hölls i Skara den 13 september är skrivet av Olof (Olavus) Knös.

Sommaren 1769 vistades Olof Knös en tid hos Bjerkander […] för att rådgöra med Bjerkander om de planer, som Knös och några av hans äldre kamrater hade att bilda den förening som kom att heta Svenska Topografiska Sällska pet i Skara. Man kan tänka sig att en viktig orsak också var att lektor Knös ville sonen skulle få tillfälle studera Kinnekulles natur- och kulturhistoria under ledning av bergets kännare Bjerkander. Hur som helst är det känt att Olof Knös under sommaren umgicks med planer på att skriva en uppsats om Kinnekulle eller åtminstone dess flora. Detta hade han tydligen nämnt i brev till sin kamrat Andreas Dahl, som i sitt svar till Knös skrev: ”Gud vet, huru du kan skrifva om Kinnekulle, när du intet känner örterna, ämnet tyck er jag är så utsletet, at ej nogot kan sägas derom.” [Dahl till Knös 1769-09- 03]. Det blev ju inte heller inom naturforskningen som Olof Knös med tiden gjorde sig ett känt namn. Dock har tack vare hans vistelse hos Clas Bjerkander sommaren 1769 några manuskript kommit till, som ökar vår kunskap om Kinnekulle-floran.

Ur Clas Bjerkander, Olof Knös och Kinnekulles Flora. Sven Kilander.

Personerna som omnämns i protokollet från Svenska Topografiska Sällskapet i Skara är Clas Bjerkander, Olof Andersson Knös, Johan Abraham Gyllenhaal, Leonard Gyllenhaal, Johan Afzelius, Eric Afzelius, Daniel Eric Noezenius (Naesenius), Anders Dahl, Carl Peter Thunberg och Johan Gittlieb Gahn.

CLAS BJERKANDERS FAUNA & FLORA KINNEKULLENSIS OCH ANMÄRKNINGAR ÖFVER KINNA-KULLE

Efter att ha lagt universitetsstudierna bakom sig och återvänt från Uppsala, bosätter Clas Bjerkander sig på Kinnekulle i Hjelmsäter i Medelplana socken på inbjudan av överstinnan Catharina von Nackreij. Bjerkander kom i hennes tjänst som huspräst. År 1763 tillträdde han som kyrkoherde i Holmestads församling i Götene pastorat.

Den nyblivne prästen var dock fortfarande en naturforskare och Linné lärjunge, som nu riktar sin vetenskapliga uppmärksamhet mot Kinnekulle. Utan tvekan inspirerades Bjerkander av Linnés Västgötaresa År 1746 samt av en annan känd Linnélärjunge Pehr Kalm och hans bok Wästgötha och

Bohusländska Resa År 1742. Med Anmärkningar uti Historia Naturali, Physique, Medicine, Oeconomie, Antiquiteter etc.

Clas Bjerkander börjar studera områdets historia, natur och klimat. Allt från kyrkor och stenbrott till växter och bergets mineraler inventerar han i sina Anmärkningar öfver Kinnakulle uti Historia naturali, Physiqe, Medicin, Oeconomie och Antiqviteter, gjorde år 1759 af Clas Jon. Bierkander.

Carl von Linné (1707-1778), av Alexander Roslin, 1775. Finns i Statens porträtt samling på Gripsholms slott.

Pehr Wilhelm Wargentin (1717-1783). Litografi av Otto Wallgren efter ett porträtt av Carl Fredrich Brander.

SVENSKA VETENSKAPSAKADEMIEN INSTIFTAS

År 1739 instiftades Svenska Kungliga Vetenskapsakademien (KVA) efter utländska förebilder med övergripande mål ”att främja vetenskaperna och stärka deras infly tande i samhället” (kva.se). Grundarna var Jonas Alströmer, Carl Linnaeus (senare

Carl von Linné), Anders Johan von Höpken, Sten Carl Bielke, Mårten Triewals och Care Wilhelm Cederhielm. Carl von Linné Pehr samt Wilhelm Wargentin (svensk astronom, KVA:s sekreterare).

Källa: S. Lindroth , Kungl. Svenska vetenskapsakademiens historia 1739-1818

Vetenskapsakademiens sociala struktur mellan 1739 och 1783 Den första gruppen Aristokrater, höga ämbetsmän och militära chefer (42) Den andra gruppen Övriga ämbetsmän (29)

Den tredje gruppen Industri- och finansmän, bruks- och godsägare (15) Den fjärde gruppen Universitetsmän (professorer och docenter) (40) Den femte gruppen Läkare, kirurger, apotekare (26)

Den sjätte gruppen Bergsmän (tjänstemän i Bergskollegium) (26) Den sjunde gruppen Arkitekter, ingenjörer, instrumentmakare (16) Den åttonde gruppen Fortifikations- och artilleriofficerare (11) Den nionde gruppen Präster (14)

Den tionde gruppen Övriga (6)

Vetenskapsakademiens Handlingar (KVAH, originaltitel Swenska Wetenskaps Academiens Handlingar, 1739/1740) var en svensk tidskrift som gavs ut av Kung liga Vetetenskapsakademien på svenska. Första numret utgavs i hösten 1739. Un der 1700-talet bestod innehållet, förutom av nya vetenskapliga rön, till stor del av praktiska råd för jordbruk, hantverk och industri.

UPPLYSNINGSTIDEN: SVENSKA OCH EUROPEISKA AKADEMIER

1700-talet kallas Upplysningstiden. Upplysningens viktigaste idé var tron på människans förnuft och detta ideal genomsyrar Peter Hernquists liv och gärning. Under perioden grundas flera akademier i Europa för att främja kultur och vetenskap i upplysningens anda.

Frihetstidens kvinnor och kulturen.

Gustavianska tiden.

Drottningen av Sverige, Lovisa Ulrika (1720-1782), (översta bilden) växte upp med den franska upplysningens ideal. Vid oderns och broderns hov kom hon i kontakt med klassikerna och upplysningens representanter, bland andra naturforskaren Maupertuis 1740 och Voltaire 1743, med vilken honsedan brevväxlade. Som drottning använde hon sina resursertill att främja kultur och vetenskap. År 1753 instiftade hon Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien (KVHAA).

Grevinnan Catherine Charlotte de la Gardie (1723-1763), (bild nr 2), var en kvinnlig upplysningsfilosof, som gjorde humanitära insatser och verkade för förnuft och humanism, inte minst genom sitt ingripande mot häxeriet. I vetenskapliga akademier var kvinnan nästan automatiskt utesluten, men det fanns undantag. Detta åberopades i Stockholm, när grevinnan Eva Ekeblad (1724-1786) (bild nr 3) blev föreslagen för inval i Vetenskapsakademien 1748 efter att hon hade fått en uppsats publicerad i KVA:s Handlingar.Svenska Akademien instiftades år 1786 av kung Gustav III (1746-1792) (nedersta bilden), som delade kultur intresset med sin mor, drottning Lovisa Ulrika.

Källa: Wikipedia- Drottning Lovisa Ulrika, målning av Lorens Pasch den yngre (Nationalmuseum). Porträtt av Catharina Charlotta De la Gardie Eva Ekeblad, foto av målning, Ulf Berger/Nordiska muséet Gustav III iklädd sin kröningsdräkt, målning av Alexander Roslin 1777

PETER HERNQUIST: LINNEANEN, MEDICINAREN OCH UPPLYSNINGSFILOSOFEN

Hernquist i Frankrike 1763-1769

Peter Hernquist och två andra svenska stipendiater skickades till Frankrike för att börja på veterinärskolan i Lyon under ledning av skolans grundare Claude Bourgelat. Efter två år drogs stipendierna in och de kallades hem, men Hern quist lyckades få ett års förlängning.

År 1766 kunde han bege sig till Paris och fortsätta sina veterinärstudier där. Han stannade ytterligare tre och ett halvt år och utöver studier i veterinärmedi cin skaffade han sig goda kunskaper i human sjukvård, huvudsakligen kirurgi. Utöver detta intresserade han sig för upplysningsfilosofiens skrifter och botanik.

Skolans föreståndare Philippe-Etienne Lafosse gav sedan Hernquist fritt uppe hälle då Hernquist var professorn behjälplig med föreläsningar och djursjukvård. Han gjorde också dissektioner för Lafosses stora praktverk Cours d´Hippiatrique som utkom några år senare. Han tjänstgjorde också tidvis som underfältskär vid sjukhus, utförde översättningsarbeten samt byggde upp en botanisk trädgård vid Lafosses veterinärskola.

Under sin vistelse i Frankrike brevväxlade Hernquist med Carl von Linné och Abraham Bäck. Breven till Linné förvaras hos The Linnean Society i London och de till Bäck bevaras på Hagströmerbiblioteket.

Bjerkander och Hernquist

Hernquist föddes 10 år innan Bjerkander, de växer upp i grannsocknarna Härlunda och Bjerka. Hernquists far, Gunnar Jonsson, undervisade Bjerkander i läskunnighet innan denne började som elev vid Skara skola. Bjerkanders namn var ursprungligen Klas Jonsson. Han skrevs in i november 1747 vid Katedralsko lan som Claudius Bierkander Rustici fil. in Herrlunda, det vill säga bondson från Härlunda församling.

De båda studerade vid universitetet i Uppsala under slutet av 1750-talet och kunde ta del av professor Carl von Linnés föreläsningar över Fundamenta botanica. Det var något som djupt påverkade dem i deras framtida arbete och gärning. De återvänder till Skaraborg efter sina resor ut i stora, vida världen – Bjerkander som präst och Hernquist som veterinär.

BJERKANDERS DAGBÖCKER: FENOLOGI

Fenologi handlar om årligt återkommande faser i naturen, såsom lövsprickning, blomning, fruktsättning, höstlövsfärger, lövfällning, djurs vintervila och repro duktion, flyttfåglarnas ankomst och avfärd och så vidare.

Linné anordnade en fenologisk observationsserie över lövsprickningen 1750– 1752, vilken publicerades i en avhandling som försvarades av Harald Barck Vernatio arborum. Några längre tidsserier med fenologiobservationer är kända från 1700-talet.

Källa: sv.wikipedia.org/wiki/Fenologi

ENTOMOLOGI. DYRBARA INSEKTBÖCKER

Före fotografiets epok var gravyrkonsten den viktigaste metoden för att illustrera böcker. Gravyrkonsten utvecklades redan under renässansen och blomstrade i naturhistoriska böcker under Upplysningstiden. Kopparstick som avbildade växter, insekter och djur i minsta detalj var mästerverk. Bland de stora fram gångsmännen inom naturhistoriska entomologiska illustrationer under upplys ningstiden kan nämnas svenska vetenskapsmän och konstnärer som Charles De Geer, Daniel Eric Noezenius (Naesenius), och Carl Clerck. Böckerna med gravyrer av insekter var kostsamma.

År 1778 invaldes Clas Bjerkander som ledamot i KVA Entomologin var Bjerkanders vetenskapliga huvudintresse. Sannolikt var de en av orsakerna till invalet i Kungliga Vetenskapsakademien 1778. Detta år fick han också en belöning om 600 dr kmt från Akademien av de så kallade Sahlgrenska medlen för en uppsats om rotmasken. Bjerkander hade genom Wargentins för medling av Vetenskapsakademien fått bland annat Charles De Geers värdefulla verk Mémoirs pour servir á histoire des insects, i 9 delar, vilket var honom till stor hjälp vid examineringen. Han testamenterade det till Skara gymnasiebibliotek och det finns nu i Stifts- och landsbiblioteket i Skara.*

Bjerkander har fått en fjäril, Tebenna bjerkandrella (Thunberg, 1784) uppkallad efter sig. År 1785 invaldes Bjerkander som korresponderade ledamot av den fran ska Kungliga Lantbruksakademien i Paris, Société d’Agriculture de la Généralité de Paris.

* Källa: (Sven Kilander. Clas Bjerkanders beskrivning av Sidön).

CLAS BJERKANDER: NATURFORSKNING. VATTEN, VATTEN!

Bjerkander delade in växterna efter deras bladformer och beskrev hur dropparna ordnade sig på mycket olika sätt på dem. Det tycks som han försökte få reda på från vilka punkter på bladen utdunstningen skedde. Den skönhet han såg kan också vara en förklaring till det intensiva intresse och arbete han lade ner på att beskriva hur bladformerna

bestämde mönstret av droppar. Vintern 1771 började han studera de lättflyktiga kristallerna som ett enda varmt andetag kunde förinta.

Kerstin Ekman, ur: Då var allt levande och lustigt

Kerstin Ekman berättar att Clas Bjerkander fascinerades också av rimfrost. De intrikata mönster som rimfrosten skapade tyckte han var både vackra och förvånande . Han såg dessa mönster på en mängd olika ytor, som träd, örter, väggar och stenar och ritade av dem. Till och med inne i kyrkan studerade han de iskristaller som bildades.

CLAS BJERKANDER: NATUR- OCH KLIMATFORSKARE

Clas Bjerkanders natur- och klimatobservationer meteorologiska noteringar) publicerades delvis i Kungliga Vetenskapsakademiens Handlingar. Han hade inför detta, under tjugo års tid skrivit dagligen i sina dagböcker om vädret, klimatet och naturen i Skaraborg. Idag bevaras dessa dagböcker i Veterinärmu seets arkiv i Skara. Vi gick igenom Bjerkanders handskrivna dagböcker och hans kulturhistoriska noteringar för att transkribera och översätta utvalda delar av dessa dagböcker till modern svenska.

ALMANACKANS HISTORIA: KVA:S PRIVILEGIUM

Det var en av lyckligaste dagen (den 17 oktober 1747) för Akademien när kungliga privilegium av KVA ensamrätt att utge almanackor i Sverige utfärdades. Det var viktigt för Akademiens ekonomi då KVA fick en fast årlig inkomst från almanackornas försäljning som kunde användas till vetenskapliga ändamål (till exempel, att bygga astronomiska observatoriet i Stockholm). Tanken var att utge astronomiskt korrekta almanackor och det var naturligt att vetenskapsmän skulle förbereda upplagor.

Sten Lindroth. Kungliga Vetenskapsakademiens historia

MUSEUM TESSINIANUM PÅ LÄCKÖ SLOTT: Clas Bjerkander och Carl Gustav Tessin

Under den period då Clas Bjerkander bodde på Kinnekulle var det greven Carl Gustaf Tessins makt som, fortfarande, resonerade mest i trakten. Carl Gustaf Tessin var också ledamot av Svenska Kungliga Vetenskaps akademien, KVA, och bidrog till Carl von Linnés akademiska framgång. Bjerkanders kontakt med Tessin blev en viktig vändpunkt i naturvetarens liv eftersom det var just greven som introducerade och rekommenderade Bjerkander till Kungliga Vetenskapsakademiens sekreterare Wargentin. Clas Bjerkander skrev till Wargentin och skickade hans rön (mer är 40) att trycka i KVAH, Kungliga Vetenskapsakademiens Handlingar.

BJERKANDERS ANMÄRKNINGAR ÖFVER KINNA-KULLE

Om svärdet i Hällekis (en legend)

I sin handskrift Anmärkningar öfver Kinna-Kulle... anger Clas Bjerkan der en legend. Den handlar om två jättesvärd som upptäcktes på Kinne kulle under granrötter. Svärden var så stora att endast jättar hade kraft att lyfta dem. Bjerkander såg dessa svärd på Hällekis säteri. Där bevaras de än idag.

Om de på Hellekis förvarade svärden:

Uti Caracters bygningen uppå Säteriet Hellekis förvaras ibland an dra monumenter tvenne stora sverd. Det större ´har varit i gamla tider, och innan krut och skjutgevär voro påfundne, uti krigstider brukeliget, så kallat slagsverd om hvilka alla våra gamla sagor förmäla: hurulunda krigskämparne med sina tvåhandes hållna

slagsverd kunde kltfva hielm, skiöld av panzare, och således döda sina fiender. Den för sagor om resar och kämpar så benägna

allmogen, kallar detta sverd Helles Svärd, och berättar, att uti den i Hellekis Djurgård vid porten vid vid landsvägen varande, och så kallade Helles graf.

ur Clas Bjerkander Anmärkningar öfver Kinna-Kulle, transkriberad av Wilhelm Klingspor.

Curatorer: Marina Voinova, Sonia Lindblom

Texter: Marina Voinova, Marte Rodal,

Portätt av Clas Bjerkander: Iris von Sken

Foton: Veterinärmuséet, Skara kommun och Wikipedia.