Gamla biblioteket

Stifts- och landsbiblioteket från 1858 heter idag Gamla biblioteket och ligger ett stenkast från domkyrkan. Byggnaden är ritad av arkitekt Johan Fredrik Åbom och är en av Skaras vackraste byggnader.

Gamla Biblioteket har en lång och fascinerande historia som speglar utvecklingen av bok- och kunskapsbevarande genom århundradena.

Den äldsta dokumentationen av bibliotekets tillkomst går tillbaka till medeltiden. I den äldre Västgötalagen nämns att biskop Bengt den Gode förvärvade en bibel i England, vilken han sedan skänkte till domkyrkan. Ursprungligen förvarades biblioteksrummet i en tornkammare, men det flyttades troligen under 1400-talet till den norra korsarmen i kyrkan. Under medeltiden växte Skarabibliotekets samlingar avsevärt, och vid slutet av perioden var det ett av rikets största bibliotek.

På 1730-talet väcktes frågan om att bygga ett särskilt bibliotekshus för att förvara både domkyrkans och skolans böcker, vilka strikt hölls isär. Boksamlingarna fortsatte att växa snabbt, främst genom stora donationer. I början av 1800-talet började dock lokalerna bli alltför trånga. År 1808 påbörjades en utbyggnad på biskopens initiativ, men snart blev det nödvändigt att även inreda vinden för att rymma de växande samlingarna.

Trots dessa ansträngningar kvarstod problemen. På 1830-talet var byggnaden i dåligt skick, och dess placering på sluttningen gjorde att den ofta besvärades av fuktproblem. För att lösa dessa problem inköptes tre tomter år 1853 i nuvarande kvarteret Mästes, där ett nytt bibliotekshus skulle uppföras.

För detta projekt anlitades en av tidens mest kända arkitekter, Johan Fredrik Åbom (1817–1900). Åboms skapelse, som blev färdig i slutet på 1850-talet, var en imponerande byggnad, särskilt känd för sina väggfasta hyllor och gallerier som sträckte sig genom hela byggnaden.

Gamla Biblioteket står än idag som ett monument över tidens strävan att bevara och sprida kunskap. Dess historia är en påminnelse om det värdefulla arv som bevaras inom dess väggar, och dess utveckling är ett vittnesbörd om samhällets engagemang för lärande och bildning.