Gamla biblioteket

Stifts- och landsbiblioteket från 1858 heter idag Gamla biblioteket och ligger ett stenkast från domkyrkan. Byggnaden är ritad av arkitekt Johan Fredrik Åbom och är en av Skaras vackraste byggnader.

Gamla Biblioteket har en lång och fascinerande historia som speglar utvecklingen av bok- och kunskapsbevarande genom århundradena.

Den äldsta dokumentationen av bibliotekets tillkomst går tillbaka till medeltiden. I den äldre Västgötalagen nämns att biskop Bengt den Gode förvärvade en bibel i England, vilken han sedan skänkte till domkyrkan. Ursprungligen förvarades biblioteksrummet i en tornkammare, men det flyttades troligen under 1400-talet till den norra korsarmen i kyrkan. Under medeltiden växte Skarabibliotekets samlingar avsevärt, och vid slutet av perioden var det ett av rikets största bibliotek.

På 1730-talet väcktes frågan om att bygga ett särskilt bibliotekshus för att förvara både domkyrkans och skolans böcker, vilka hittills hållits strikt isär. På initiativ av lektor Sven Hof byggdes 1746 ett litet stenhus för de nu sammanslagvna biblioteken vid brunnen på Norra Domkyrkogatan (nuvarande Biblioteksgatan). Boksamlingarna fortsatte dock att växa och i början av 1800-talet hade lokalerna blivit för trånga. År 1803 påbörjades en utbyggnad men det blev snart nödvändigt att även inreda vinden för att rymma de växande samlingarna.

Trots dessa ansträngningar kvarstod problemen. På 1830-talet var byggnaden i dåligt skick, och dess placering vid brunnen gjorde att den ofta besvärades av fuktproblem. För att lösa dessa problem inköptes 1853 tre tomter i nuvarande kvarteret Metes, där ett nytt bibliotekshus skulle uppföras.

För detta projekt anlitades en av tidens mest kända arkitekter, Johan Fredrik Åbom (1817–1900). Åboms skapelse, som blev färdig i slutet på 1850-talet, var en imponerande byggnad, särskilt känd för sina väggfasta hyllor och gallerier som sträckte sig genom hela byggnaden.

Gamla Biblioteket står än idag som ett monument över tidens strävan att bevara och sprida kunskap. Dess historia är en påminnelse om det värdefulla arv som bevaras inom dess väggar, och dess utveckling är ett vittnesbörd om samhällets engagemang för lärande och bildning.