< >

Jättadalen och Öglunda grotta

Jättadalen är verkligen en plats som anstår jättar, med vilda stup och kantiga stenblock som ser ut att ha kastats ut i vredesmod. Vid Öglunda grotta däremot, lönar det sig att inte vara alltför storvuxen.

Från Jättadalens branta klippstup ser man ut över hela Vallebygden och ända till Kinnekulle. Vandringen upp och vidare till grottan rymmer många äventyrsdetaljer som gör den ganska lättvandrad med barn trots att stigen bitvis är brant och stenig. Här finns en källa med gott friskt vatten, en fors med stenar att hoppa i, ett berg att bestiga (med rep och kedja att hålla i), många magkittlande stup, och så höjdpunkten: en grotta.

Grottan är ungefär en kvarts promenad bort genom inte alltför spännande brukad barrskog, där man ganska snart börjar undra om man har gått för långt. Det har man antagligen inte om man bara följer de brandgula markeringarna från utsiktspunkten, för när man väl är framme kommer en tydlig skylt. Här störtar stigen ner i en djup klåva och vidare in i en ravin med många små block och mystiska hål att fylla med berättelser. Man ska inte bygga upp förväntningar på en väldig grottsal, för det som liknar en grotta är bara en liten del av denna hemlighetsfulla helhet. Den lilla grottan till vänster när man kommer ner i ravinen kallas farfars kammare och rymmer ungefär fem barn. Om man tar höger när man kommer ner och fortsätter 30–40 meter så kan man hitta en annan liten grotta. Öglunda grotta är namnet på hela ravinen, där diabaspelarna tornar upp sig på alla sidor.

Denna sida uppdaterades